Något av det mest frustrerande jag vet är frasen "Men de ÄR ju olika!" när en pratar om flickor och pojkar. Den dyker alltid upp som något slags pucko-ess ur rockärmen i varenda genusdiskussion sedan tidernas begynnelse.

 

Frasen ovan brukar dyka upp när vi har kommit till den kritiska punkten som handlar om att jag inte tycker att barn ska kläs efter kön, medan personen jag diskuterar med tycker att de visst ska det. Varför? "För de ÄR ju olika!"

 

Då har vi ofta redan kommit överens om basala saker som att barn ska få vara barn, att människor är lika värda oavsett kön, att såväl flickor som pojkar ska få alla möjligheter i världen att välja det yrke de själva vill ha, att en ska ha lika lön för lika arbete, att pojkar också kan vara mjuka och att flickor också kan klättra i träd. Och så vidare. Ganska grundläggande grejer, alltså.

 

Och ja, jag kan hålla med om att de är olika. De ser olika ut mellan benen, och om en nu vill gå in ännu mer på anatomi kan en konstatera att kvinnors och mäns kroppar har olika sammansättning av muskler och fett. Men där slutar olikheterna i mina ögon.

 

Så, mitt i diskussionen om flick- och pojkkläder kommer det:
"Varför ska man inte klä flickor som flickor och pojkar som pojkar? De ÄR ju olika. Jag vill att min dotter ska vara stolt över sitt kön, så varför skulle jag försöka dölja att hon är tjej?"

 

Det handlar inte om att dölja vilket kön ens barn har. Det handlar om att ge sitt barn alla möjligheter i världen att utvecklas som person. Varför vill en då klä sitt barn efter kön och därmed bidra till att låsa barnet till de egenskaper (och därmed möjligheter) som förknippas med just det könet?

 

Jag vill att min dotter ska vara stolt över den hon är, men i mina ögon sitter det i hennes personlighet och inte i hennes kön.

 

/E