Satt och letade barnböcker och insåg att det är extremt svårt att hitta böcker eller filmer med tjejer som huvudkaraktär eller böcker som överhuvudtaget inte fokuserar eller utgår ifrån trötta könsstereotyper. Det är så himla sorgligt att små flickor fortfarande får växa upp och lära sig att det bara är pojkarna som räknas. Att det är pojkarna som är norm. Att det är pojkar som syns, hörs och GÖR saker. Det är alltid pojkarnas äventyr. Flickor syns inte alls eller så är det en flicka med och oftast är hennes roll att vara just "flickan", utan särskilda egenskaper förutom söt och behaglig. (Ja, det finns undantag, såklart, men det är just undantag) Det är så normativt att karaktärerna i barnfilmer och i böcker är manliga att vi inte ens tänker på det.  Och att i alla sånger är det "han" och inte "hon". JAG har aldrig tänkt på det, förrän nu. 

Men varför är det ens viktigt? Jo för att pojkar lär sig att de inte behöver lära sig om eller relatera till flickor och att flickors intressen ses som särintressen. Medan flickor får hela tiden lära sig om pojkar. Samma sak är det ju i "vuxenfilmer". En film med kvinnor i huvudrollerna ses som "chick flick",  som något "speciellt" och riktas mot kvinnor och ratas av män. Medan kvinnor hela tiden får se filmer av, om och med män, och se kvinnor som sidekicks som porträtteras ur mäns perspektiv. 
Så kallade "chick flicks" handlar ofta om kärlek och relationer och det vill inte män se, eller så TROR man att män inte vill se det. Som att män inte är intresserade av sådant. Är det inte konstigt?
För vad gör detta med barns och sen vuxnas bild av sig själva och varandra? Om nästan alla filmer och böcker man läser handlar om pojkar som gör saker, och flickor som antingen inte syns eller är med som en sexig sidekick? När den enda man som tjej kan identifiera sig med är prinsessan eller sexobjektet? Det skapar ju en slags omedveten bild av hur tjejer/kvinnor är, vad de gillar att göra och borde intressera sig för. Både killar och tjejer lär sig tro att detta är tjejers roll. Och det skapar ju en bild av världen där det är mycket mer självklart att de våghalsiga äventyrarna, framgångsrika cheferna, idrottsproffsen, roliga komiker osv är män. Det känns nästan konstigt när det inte är det. En kvinna, kan hon ens vara rolig? Eh? Så därför är det viktigt att pojkar får kvinnliga förebilder och får läsa böcker och se filmer med och om tjejer i huvudrollerna. 

Här är några exempel på pojkar som norm i klassiska barnböcker/barnfilmer:

Bamse: alla framstående karaktärer utom Farmor och Mickelina(?) är män. Och farmors roll är att koka dunderhonung till Bamse. Och Farmor har inget namn utan heter bara Farmor. 

Smurfarna: alla är manliga. Utom en. Hur vet vi att det är en hon? Hon har klackskor och pärlhalsband.

Alfons: Ja han leker med sin kompis Milla men hör här: det är "TROTS" att hon är tjej. För hon är inte som "andra tjejer"; viskar, bryr sig bara om sitt utseende och kan inte hålla hemligheter, är fega och bara leker med dockor. Nej Milla är tvärtom rolig och påhittig. Som att tjejer inte kan vara det? Detta är en s.k dubbelbestraffning av flickor. Först uppfostras flickor att vara på ett visst sätt, sen när de beter sig så får de inte vara med och de anses "tråkiga och utseendefixerade". Eller när vuxna kvinnor bryr sig väldigt mycket om sitt utseende, kanske opererat sig, har mycket smink, kanske bär tajta korta klänningar, så kan hon kallas som slampig, utseendefixerad - uppmärksamhetssökande. Samtidigt som samhället säger: se ut så här. Hur ska kvinnor vara egentligen? Lite lätt och lagom kanske?

Pettson och Findus: två manliga karaktärer samt grannen Gustavsson är också en "gubbe".

Kalle Anka, Knatte, Fnatte, Tjatte, farbror Joakim, uppfinnar-Jocke. Farmor Anka är en kvinnlig karaktär. Hon får inte ens ha ett namn utan hon kallas Farmor Anka. Och kallas av Farmor av hela Ankeborg. Hennes hobby är handarbete och bakning.

Nalle Puh: Ior, Nasse, Tiger, Kanin, Christoffer-Robin, Ru, Uggla och Puh själv är alla manliga karaktärer. Det finns en kvinnlig; Kängu, som är en mamma. Så här står det på Dinseys hemsida:

"Kängu är en varm och omtänksam mor till känguruungen, Ru. Hon skyddar honom ständigt och ser till att han tar sin medicin. Eftersom hon är den mest moderliga av alla djuren i Sjumilaskogen adopterar Kängu Tiger när han anländer och låter honom bo med henne och Ru. Hon ger honom även moderliga råd när det behövs."

Kalle Ankas jul: Företaget Gendertimer har räknat karaktärer i årets mest sedda program. 293 manliga karaktärer, 22 kvinnliga. (hela artikeln här)

Citerar artikeln:
"Inte mycket bättre är det med fördelningen av repliker mellan manliga och kvinnliga karaktärer. De kvinnliga motsvarar åtta procent.

Askungen är det enda klipp där kvinnor tar initiativ och aktivt åstadkommer något – syr en klänning åt Askungen.

I Tomtens verkstad säger dockorna ”Mamma” innan de godkänns med en stämpel i rumpan. I Kalle Anka i djungeln finns två kvinnliga kolibrier i den hummande kören och i Tjuren Ferdinand har den blomstersniffande ungtjurens mor en enda replik: ”Ska du inte stångas med de andra tjurarna?”.
Ännu kortare replik har Lady i Lady och Lufsen: ”Denna där?”


Nu handlade det här inlägget mest om representation av könen i mainstreamkultur, dvs det som de flesta ser och läser, men det är så klart lika viktigt att analysera hur pojkar/flickor och kvinnor/män porträtteras. Är det mannen som alltid sitter vid ratten? Är det alltid mormor som bakar bullar? Är det alltid pojkarna som aktivt gör något och flickorna har biroller? Vad säger boken eller filmen om kvinnor och män? Tänk på det nästa gång du ser, ja, vad som helst på TV egentligen. Eller läser en bok. 

Tips på genusmedvetna och normbrytande böcker finns bl a på Sagolikt förlag och Olika förlag. Tråkigt att det ska behöva finnas speciella förlag som fokuserar på detta. Man kan också säga att äldre och mer traditionella böcker och filmer brukar innehålla fler könsstereotyper än nya. Kan man tänka på om man ska köpa något!