Att känna sig trygg när en går hem borde vara en rättighet för alla. Oavsett om en är kvinna eller man, vilken tid på dygnet det är eller om en rör sig ensam i en park eller bland människor mitt i city.

 

Trots det är vi många som inte känner oss trygga. Som skyndar på stegen, som håller nycklarna krampaktigt  i handen för att snabbt kunna ta upp dem och använda dem i försvar, som ringer en kompis eller till och med fejkpratar i telefonen.

 

För alla män ÄR potentiella våldtäktsmän.

 

Här är det många (män) som missförstår. Jag menar inte att alla män vill våldta eller ens skulle kunna våldta under "rätt" (fel) omständigheter. Jag menar inte att jag tror att alla män vill slita av mig kläderna och ha sex med mig utan mitt samtycke.

 

Jag menar att för mig, när jag går där själv i mörkret, är alla män potentiella våldtäktsmän. Eftersom det inte syns utanpå vem som är en våldtäktsman och vem som inte är det, så måste jag se alla som potentiella våldtäktsmän. För jag har inte råd att gå förbi fel man.

 

Dessa gånger hade det varit fantastiskt att inte behöva tänka på annat än att ta mig från punkt A till punkt B, men tyvärr är det inte så verkligheten ser ut. Brå uppskattar att ca 36 000 våldtäkter per år begås i Sverige. Det är ungefär 100 per dag. Vad är det som säger att en av dessa våldtäkter inte ska inträffa under just min promenad mellan tunnelbanan och min lägenhet?

 

Jag kan förstå att en som man tycker att det klingar illa att "alla män är potentiella våldtäktsmän", men ta inte åt er om ni inte går runt och funderar på att våldta folk. I sådana fall handlar det inte om dig. Men eftersom det som sagt inte syns vilka som är våldtäktsmän och inte, kan jag omöjligt veta vad du har för intentioner när du sitter på en halvdunkel parkbänk i mörkret eller står och hänger i en mörk port.

 

Du kanske bara är en kille som sitter och väntar på sin tjej i parken för att följa henne hem, eller en kille som står i porten och väntar på att polaren ska komma ner och låsa upp dörren. Och jag önskar verkligen att jag hade kunnat se det. Se dig för den du är, och inte som en potentiell våldtäktsman. Jag önskar också att jag inte hade behövt halvspringa hem med bultande hjärta och med en rädsla som slår till som en dolk i ryggen vid minsta konstiga ljud.

 

Men som det är idag har jag inte råd att se dig som något annat än en potentiell våldtäktsman, och du ska fan inte komma och säga åt mig att du tar illa upp för att jag inte kan se just dina intentioner per automatik.

/E