Nu ska vi prata om kvinnoförakt. Låter ju starkt, men nånstans är det så. Men man kanske kan kalla det för "omedvetet kvinnoförakt". För de flesta är inte medvetna om när vi nedvärderar det kvinnliga. Kanske en del tänker: "Typiskt feministsnack. Orkar inte ens läsa detta" eller "fokusera på nåt viktigare!"

Jag ska nu ge exempel på kvinnoförakt.  För det första är vi är så oerhört vana vid det att vi inte förstår det när det dyker upp. Det är svårt att se sin egen kultur (även om just kvinnohat är globalt) utifrån" eftersom en lever och andas i den och vi inte vet något annat, enkelt beskrivet. Här kommer ett exempel: Sonen kommer hem från sin kompis eller från förskolan/skolan och frågar sina föräldrar "är det här en tjejtröja?" eller säger "usch, tjejbaciller!". Nu har sonen fått veta av en kamrat, som i sin tur på något sätt fått veta att t ex färgen rosa, en tröja med ett hjärta eller blomma på är "tjejigt" eller att det finns något som heter "tjejbaciller" som pojkar måste akta sig för att bli smittade av. När en säger så till ett barn, oavsett om det är en skämtsam pik eller med största allvar så är det ett uttryck för både kvinnoförakt och hbtq-fobi (eftersom är det är motsatsen till manligt=normen, det som är bra, starkt, normalt, vettigt) En kan inte heller säga att "det var ju bara på skämt! Var inte så känslig!" för ett skämt är inget skämt om det inte grundar sig på en föreställning.

Det som utgör hela grunden för det icke jämställda samhället är, mans-, vithets- och och heteronormen (finns såklart även smal- och snygghetsnormer men de tar jag inte upp nu). Hela grunden för att upprätthålla den ojämlika maktbalansen är att hålla isär och visa på skillnader mellan flickor och pojkar och värdera dem olika. Det börjar redan när vi föds. Och när barnet kommer så börjar vi direkt att bemöta barnet olika utifrån kön, inte utifrån "människa". Vi gör skillnad genom kläder och leksaker till barnet samt hur vi pratar till barnet så att barnet själv och andra ska veta att det antingen är pojke eller flicka. Folk är fullkomligt livrädda att andra ska missta barnet, speciellt om det är en pojke, för att vara en flicka. Det är en förolämpning rentav! En reflekterar inte mycket mer över varför en känner så. Men om en frågar sig varför några gånger så börjar en förstå. De vill inte att andra ska tro att pojken är en flicka för flickor är ju som vi alla vet "töntiga, tråkiga, fjolliga, fega, utseendefixerade, leker med dockor etc". Då bekräftar en alltså att dessa attribut är kvinnliga och därmed DÅLIGA. Dvs en nedvärderar flickor och kvinnor omedvetet. Vilket är helt sjukt egentligen, att mjuka värden ska vara negativt, som att vi behöver fler machosnubbar i världen? Knappast. Därför borde en motreaktion till detta vara att aktivt lära pojkar att vara just mjuka och känsliga.

Och flickorna får veta att pojkar inte vill leka med flickor pga attributen jag skrev om tidigare. Så flickor uppfostras till att vara "flickiga" enligt normen men blir bestraffade när de uppför sig som de blivit lärda, enligt normen, "usch tjejigt!".

Men detta kvinnoförakt accepteras som helt normalt, medan om en skulle säga "usch! Svarta kan man ju inte leka med. De är tråkiga och fega etc" så hade det självklart varit helt oacceptabelt, men när det handlar om tjejer så är det okej, vi reagerar knappt, för att vi är så vana.

För att dra en parallell, i Iran dömdes en man till "förnedring" efter ett brott han begått. Förnedringen bestod i att han fick bära kvinnokläder och uppvisad offentligt. Mer om det här.
Kurdiska män slöt upp och postade bilder på sig själva iklädda kvinnokläder för att visa att det inte är skamligt att vara kvinna eller klä sig som en kvinna. Att vara kvinna är inget straff. Det kan tyckas långt ifrån vår kultur, eller hur, men precis samma mönster går igen i våra synsätt när vi säger "usch tjejbaciller!", "du kastar/slåss/springer som en tjej! etc. 

Vad kan man göra då? Som enskild person? Man kan klä sina barn i mindre könsstereotypa kläder. Tillåta pojkar ha rosa och hjärtan på sina kläder. Visa filmer för pojkar med flickor i huvudrollerna och se upp hur man själv pratar och beter sig hemma och mot sina barn. Gör man skillnad fast man kanske inte tänker på det? Man ska låta bli att dra/skratta åt sexistiska, rasistiska eller homofobiska skämt. Man kan också beställa hem boken "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två". 

Det är inte en förolämpning att vara feminin.